Hejsan hej!

Veckan som gått har det varit fullt ös här i Kristianstad.. Det har nämnligen varit Kristianstadsdagarna. Där med har det blivit många timmar nere på stan bland mycket folk och härlig musik. Här kommer lite bilder från veckan:

Vi började förre veckan med att åka först till Killebom dagarna i Sölvesborg. Eftersom att mamma, som jag även här tar en sväng om med, tycker väldigt bra om Lasse Stefanz så åkte vi dit en runda.. 

Sedan har vi sett på Tomas Ledin..

.. Ljungbybandet Paddington var även och spelade..

Noice forever gjorde ett bra framträde med mycket ös..

Markus Fagervall fick även han i gång publiken med sin skönsång ;)..

Detta var ett axplock av vad som hänt under veckan, det har faktiskt varit bra band detta året även om jag själv gärna hade sett att Lars Winnerbäck kom hit och spelade ;), men vem vet det kanske bli ett annat år..

Nu när det varit så varmt har Maddox letat fram nya svalkande ställen att ligga på här har vi det senaste :)..

Som ni ser så ser det ganska igenvuxet ut men en dag såg vi att det flög ut massor av jord och då var det inte minst Maddox som fixade sig en härlig grop att svalka sig i..

Här har vi honom på plats :)..

Ännu en bild när jag tagit mig in i hans koja.. Myspys..

Ha det så bra gott folk!

Kramar

Sandra

Hejsan..

Sitter nu framför tv:n och tittar på Michael Jacksons minnesstund. Det känns väldigt konstigt, man har lyssnat en del på hans låtar under åren.. Något jag kan tycka är väldigt tragigiskt är att han hyllas så nu när han är död, man kunde faktiskt önska att det skett när han fortfarande var vid liv. Nog för att han hyllades då också men hur många stöttade och hjälpte honom under rättegångar osv.. Varför är det ofta så att inte förrens någon är borta ängnar man dem en extra tanke eller varför inte en blomma. Jag röstar för att man tar steget och vågar berätta för människor i sin omgivning att man tycker om dem och hellre ge dem en blomma extra när de är vid liv en när de ligger på sin dödsbädd för då får personen aldrig känna den härliga känslan av att få en blomma eller vad det nu må vara. NI vet känslan då hjärtat slår en extra volt. Jag vet att det är lätt att säga och mindre lätt att föja, men jag ska försöka. Även om tanken är väldigt fin när det kommer massor av blommor på begravningen, anhöriga uppskattar det tro mig. Så missar man värmen som personen utstrålar som får presenten/blomman.

Jag såg även filmen eller om den var en dokumentär innan idag:

Jackson: An American Dream, aldrig kunde jag tro att hans barndom varit så hård. Även om man hört att han blev av med sin barndom så trodde jag ändå inte att det riktigt var så, men tack vare filmen så fick man en klarare bild av Michael som person på något vis.

Sänder även en tanke i detta Minnesstundsinlägg till både Mormor och Kjell som dog för ca 8 månader sedan(igår ochi morgon), Saknar er!

Nu ska jag snart ut och gå med Maddox det ska bli härligt..

Kramar Sandra